Vi ska få barn! Eller... som någon barskt sa till mig när jag var yngre; "barn är något man skaffar, inte får", men kan ändå anse att barn inte är något man kan ta förgivet att kunna skaffa hur som helst. Det finns ju fantastiskt många fina sätt att kunna få barn idag, eller skaffa om man så vill, men hur som helst kan jag tycka att det är något man får, även om det oftast är ett aktivit val man gör. Hur som haver...
 
Vi väntar en liten här hemma och längtar väl mer eller mindre halvt ihjäl oss och tycker han kan komma nu nu nu (även fast han såklart inte kan det eftersom han ska bakas klart där inne i lilla magen först). Så just nu upptas väldigt många tankar och känslor av att fundera hur denna lilla människa kommer vara och se ut, hur livet kommer bli och när vi behöver ha allting hemma och redo för att han ska kunna komma. Men herregud vad jag längtar! 
 
(null)

(null)

(null)

 

Lycka, Längtan, bebis, bf januari 2019, gravid, januaribebis, vänta,
Att vara tillbaka i rutiner känns helt fantastiskt, men samtidigt helt fantastiskt kämpigt. Jag har under sommaren blivit alldeles galen på att inte ha några rutiner, främst på grund av att jag ju hållit på och jobbat en del på annat håll istället för att vara ledig. Mot slutet verkligen längtat jag tillbaka till mitt "riktiga" jobb och att få krama alla barnen igen. Skönt ändå att få känna så om sitt jobb. 
 
Men trots längtan tillbaka till vardagen så känner jag att det verkligen är kämpigt att komma tillbaka. Jag är verkligen långt ifrån sådär pigg som jag brukar vara eller när allt känns sådär lätt som det brukar. Däremot slogs jag idag av att det, en trött morgon till trots, kändes väldigt bra i kroppen när jag vandrade iväg med nytt material för att hålla i min sista lektion klockan 14. Jag var inte trött, jag hade goda förhoppningar om barnen och det kändes som att det kunde bli en bra lektion. Vilket det mycket riktigt blev. 
 
Att faktiskt somna när jag borde är däremot lite kämpigare. Det är inte alltid jag känner att det är läge att sova, mest för att det är mysigare att prata med sambon eller se en serie. Tror det är sviterna av ett oregelbundet schema under sommaren som gör sig påmint. Men det ska man väl också vänja sig vid snart. Och som jag älskar att hösten kanske lite är i antågande. Åtminstone att det är lite svalare och att jag, utan att dö av värmeslag, kan vistas utomhus och att jag till och med kan ha på mig en kofta. Herregud så jag njuter! 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Idrottslärare, Jobb, Längtan, Rutiner, Vardag, Örebro,
Kan bli extremt frustrerad över den här mentaliteten om att vara glad hela tiden, eller framförallt att hålla tyst om att man inte är glad. Och att klaga hindrar väl inte att man är glad? Det är bara en massa andra jävligt pissiga saker som händer parallellt. Och klart jag är tacksam över allting jag har, men allting är inte alltid skitkul för det. Och framförallt frustrerande kan det vara att alltid peppa och stötta, men sällan få det tillbaka. Inte i samma utsträckning. Men vem bestämmer vad som är rätt utsträckning? Jag kanske överdriver och alla andra har en normal förhållning till det... men men. 

Just nu har jag så mycket att göra och så lite ork. Och samtidigt ska man vara så glad och lycklig och tacksam. Och vädret ska göra alla så pigga. Men vet ni vad, jag jobbar i detta vädret. Vilket är helt jäkla fantastiskt, men jag kommer också hem helt utpumpad av att ha stått och undervisat i strålade sol i fem timmar. Det är inte en chilla-i-parken-med-picknick-vibe över den aktiviteten kan jag lova. Och när jag kommer hem ska jag orka ta hand om en sönderstressad sambo (pga masteruppsatsdeadline), mitt eget skolarbete, min egen träning, ett stökigt hem och ändå hinna umgås med folk och uttrycka roliga saker och hur tacksamt vackert livet är. Och ja, livet är tacksamt jävla vackert. Men ibland vill jag bara få säga att det är inte skitkul jämt eller så himla lätt att se det positiva. Ibland vill jag bara gråta ögonen ur mig över hur bökigt allting känns. Även fast jag vet att det egentligen är hur fantastiskt som helst. 

(null)

frustration, livet, tacksamhet,