Det här kan nog vara den största utmaningen jag har i mitt liv just nu, och även till stor del kanske dden största utmaningen jag ställts inför hittills. För även om jag är effektiv, älskar mitt och älskar att plugga så är det inte alltid enkelt. Att "bara" försöka skriva klart en uppgift och se en föreläsning på 1,5 timmar samtidigt som jag är hemma från jobbet någon gång efter 16 och ska hinna träna samma dag. Det är helt plötsligt inte så "bara". Även om det i mitt huvud känns så. Och att det känns så gör det nästan bara värre. För sedan sitter jag där och inser att jag har slarvat bort tid jag hade behövt utnyttja mer effektivt (som att jag just nu bloggar istället för att läsa ett 140 sidor långt kompedium). Och det skulle kunna finnas hur många argument om att jag måste prioritera osv osv osv. Och det behöver jag nog bli bättre på. Jag behöver bli bättre på att prioritera och att inte få panik. För minsta lilla stresspåslag så är jag sedan några år tillbaka väldigt känslig och blir helt panisk på en gång. Min hjärna går i lås, jag kan inte koncentrera mig och jag kan inte se tydligt eller rationellt. Men samtidigt så har jag en del argument för att bete mig så som jag gör. Jag behöver hänga med min sambo (när han inte är i England), jag behöver få träna, jag behöver få se en serie och träffa en vän här och där. Jag skulle fortfarande kunna effektivisera resten av min tid, men jag behöver få göra annat. Framförallt för att det är under en längre period. Det handlar om att jag ska plugga i 1,5 år (första tredje delen är nu avklarad!) och det är för lång tid för att jag ska hålla om jag lägger om mitt liv till att enbart handla om skola och jobb. Men det är inte alltid så lätt att skilja dem åt. 
 
För ibland känns det som att jag konstant ligger efter. Jag får sänka kraven på mina planeringar på jobbet. Och inte på något vis att det inte mäter målen för eleverna eller så. Jag är nog bara väldigt ambitiös med min planering. Som att jag till exempel vill göra en koreografi till en av elevernas favoritlåtar senaste året till momentet rörelse till musik, men jag får kanske inse att det duger med att lära mig en färdig dans från Youtube. Till exempel. Jag kan också känna att jag inte har tid att vara på jobbet på grund av att jag egentligen måste vara hemma och plugga. Det kan också vara så att jag inte kan koncentrera mig i den utsträckning jag vill på jobbet för att min hjärna är så trött efter det konstanta pluggandet. Eller tvärtom, att jag inte kan koncentrera mig hemma för att plugga på grund av att jag någonstans i hjärnan redan är på jobbet och planerar för hur det ska gå (som idag när jag jobbar halvdag). 
 
När jag läste tränarprogrammet (den kandidat jag har) så jobbade jag ganska mycket. Med olika saker. Jag hade en del extrajobb i olika omgångar under de tre åren. Den sista tiden jobbade jag framförallt som lärarvikarie. Men skillnanden när man extrajobbar är att jag kan säga nej. Jag kan säga att nej, tyvärr så hinner jag inte jobba denna vecka för att jag har mycket i skolan. För det är på de premisserna jag är anställd då. Men nu är det ingen skillnad på mitt jobb och mitt plugg. För jobbet är inte en extrasyssla jag har för att jag lätt bli uttråkad eller vill tjäna lite extra pengar. Jobbet är den dröm jag har, som jag till viss del redan uppnått, och plugget är medlet för att nå målet. Jag kan liksom inte särskilja dem. När jag är på jobbet hinner jag inte plugga, när jag pluggar hemma hinner jag inte göra planeringar och rätta läxor. Framförallt tydligt blir det nog att det handlar om samma sak. Jag jobbar inte med ett jobb och pluggar till något annat. Jag jobbar med det jag pluggar till och vice versa. Alltså blir det väldigt liknande. Trots att det är jätteviktigt för mig att få göra det här och jag är så galet tacksam att jag får chansen, att jag har fått nedsatt tjänst för att kunna plugga, att jag ens får vara kvar på jobbet under studierna, att min sambo stöttar mig till tusen i att det ibland är jobbigt men att jag verkligen kan och kommer klara av detta. Allt sådant får mig att känna mig så otacksam när jag känner såhär. Men det är så sjukt påfrestande att konstant behöva hålla ihop det. Jag har liksom inte tid att falla. Jag känner mig konstant efter men har ingen tid att ta ikapp det jag redan är efter, än mindre hamna efter på riktigt. 
 
Men någonstans måste jag få detta under kontroll. Ett försök är att jag har världens bästa träningskompis (och vän över lag) som ställer upp på att jag ibland ruckar på våra träningstider till förmån för att jag kan behöva plugga de dagar vi egentligen tränar. Jag har börjat skriva in i kalendern vad jag ska göra vilka dagar för att det inte ska kännas som ett berg och för att jag tydligt ska se vad jag behöver göra. Jag behöver kanske göra som min Adam och göra matlådor inte bara till jobbet utan även till middagar och liknande. Men det kommer lösa sig. Det vet jag. För att det måste göra det. Detta ska ju trots allt bli det bästa året någonsin. Så det löser sig. 
 
(null)

Balans, Distansstudier, Hälsa, Idrottslärare, Livet, Livspussel, Livsstil, Planering, Träning, Uppsala Universitet, Vardag, distansstudent, stress, Örebro,
Jag har tänkt så mycket kring det nya året. Jag gillar i allmänhet inte nya år. Eller.. det är klart jag gillar att det blir nytt år, livet går framåt, man utvecklas, det händer grejer osv osv osv. Vad jag menar är att jag inte är lika förtjust i nyår som till exempel hösten. Hösten har alltid varit den stora nystarten hos mig. Och jag älskar nystarter. Det känns så himla härligt med massa drömmar, planer, ny kalender och såna härliga peppande tankar. Men i år har jag det redan vid årsskiftet. Men det känns på något vis som ett speciellt år. Jag har så mycket längtan inför detta år av någon anledning, det bara känns så himla bra (tänk vad himla hemskt om det slutar i katastrof haha..) Men, för att jag ska minnas det här ibland så känner jag såhär:
 
Vad vill jag göra bättre 2018 än 2017?
  • Stressa. Jag vill inte stressa. Vilket kommer bli helt ofantligt svårt. För det här året kommer vara galet. Jag tycker min höst har varit galen, men det känns som att det bara kommer mer och mer ju längre in i plugget jag kommer, desto mer säker jag blir i min lärarroll och desto mer hemmastadd jag blir i mitt älskade Örebro. Men jag ska försöka. Och nej, det började inte bra då det började med att behöva tentaplugga årets två första veckor, Adam drog till England för projekt (och jag saknar givetvis ihjäl mig) och nästa kurs som vi nu läser verkar galen och intrycket blev väldigt grötigt. Men det ska nog ordna upp sig! Jag ska försöka tänka på det iallafall, börja lära mig att vara snäll mot mig själv. 
  • Spara pengar. Ingen speciell anledning, förutom att när hemmet svämmar över och garderoben knappt går att stänga, då behöver man inte fler saker, eller hur? Och jag måste bara lära mig det. Det har liksom blivit en vana. Och oj vad det ska bli skönt att vända den vanan till att istället spara pengar. Helt otroligt. Har ändå ett rätt stort sparmål halvvägs in i året då vi drar utomlands så har inget val så att säga. Kanske är en bra start det!
  • Prioritera mig. Jag är ganska dålig på att hålla fast vid rutiner när det krisar. Jag tummar på träning, jag tummar på mat, jag tummar på sömn. Är andra i kris släpper jag mina egna uppgifter och kommer springandes med armarna utsträckta. Det är en fin egenskap, kan jag tycka. Men jag måste balansera det med att mitt eget liv inte stannar upp för att någon annan behöver mig. Och det måste jag förstå. 
(null)

(null)

(null)

(null)

 
Vad vill jag fortsätta med sen 2017?
  • Träna. Jag har väl alltid tränat. I någon form och någon utsträckning. Men just under 2017 (framförallt andra halvan) så blev det en riktigt bra rutin, mycket tack vare att jag och Elin började följa ett program. Det största framsteget med den här träningen är nog trots allt att jag helt plötsligt inte stressar lika mycket kring min träning. Förut var det mycket funderingar på hur jag skulle få in så mycket som möjligt hela tiden. Jag ville träna tre olika förmågor, gärna i minst tre pass per vecka och förmåga, och detta blev alltså minst nio pass, på sju dagar där en dag skulle vara vilodag. Galen träningsdos. När jag började jobba heltid 2016 var det en sjuk omställning att inte kunna göra detta längre. Och det tog hårt på mig. Och det har tagit fram tills nu ungefär för mig att landa i en träningsmängd som jag trivs med, som fortfarande är utvecklande och utmanande och som jag, kanske det viktigaste, tror kommer hålla under väldigt lång tid. 
  • Kämpa. Må låta klyschigt, men jag är nöjd över den effort jag lagt in i mitt liv under 2017. Och jag vill fortsätta med det. Dels att jag vågar göra saker och dels att jag inte ger upp i första taget. Även om jag senaste tiden ofta låtit som att jag bara vill lägga mig under något och gråta (vilket också är känslan just då) så vet jag att jag samlar mig och gör klart jobbet, oavsett vad det gäller. Och det är skönt att veta att jag har den förmågan. Kanske är det något jag borde vara rädd om och inte ta för givet, för då kanske det en dag inte håller längre. Just på grund av att jag tagit det för givet och pushat för långt. Hmm.. Aldrig tänkt på det.. 

(null)

(null)

(null)

 
Vad vill jag inte fortsätta med sen 2017?
  • Oroa mig. Usch. Oroar mig alldeles för mycket. Det har varit mycket i huvudet under 2017 och jag har nog fått landa i många tankar, men nu vill jag inte att de ska ersättas av nya orosmoln. Det hade känts dumt. Och i allmänthet måste jag vara lite mindre orolig. Allt blir inte katastrof. För att vara en optimist så är jag en väldigt orolig sådan. 
  • Lägga energi på onödiga saker. Jag vill inte lägga energi på relationer som inte ger mig något. Nu har jag typ inga sådana i mitt liv och har inte haft på ett tag. Däremot har jag haft väldigt dåligt samvete över relationer jag tidigare haft och kanske inte vårdat tillräckligt väl. Men jag tycker att relationer är en tvåvägsgrej som ligger på båda parter, och bara för att jag inte hör av mig (av oftast väldigt logiska orsaker, annars hör jag av mig till de flesta) betyder inte det att den andra inte behöver höra av sig. Att jag dessutom sedan ska få skiten för detta tycker jag är ganska orimligt. Jag tänker att det är lite ge och ta. I de relationer jag har nu vet jag att om jag har mycket att göra och livet kör ihop sig så hör de av sig, och har de mycket att göra så hör jag av mig. Vi har landat i en sån trygghet, vilket är enormt skönt. 
 
Och sammanfattningsvis har jag bara en så himla stor längtan inför detta år. Det känns som att det kommer komma en massa bra och härliga saker. Vissa saker som jag vet på förhand, vissa saker jag drömmer om, vissa saker som är planer och vissa saker jag hoppas på. Och vem vet kanske någon önskan slår in och någon plan går i lås. Hur som helst så jag helt övertygad om att detta året har så mycket att leverera och att det helt enkelt har chans att bli ett av de bästa åren på länge, kanske till och med the best year ever!
  (null)
(null)
(null)

(null)

(null)


2018, Balans, Drömmar, Glädje, Hälsa, Idrottslärare, Livet, Livspussel, Mål, Nytt år, Pepp, Plan, Planer, Träning, Vardag, distansstudent, Örebro,
Frukost i magen, sett lite serier, nu laga matlådor inför veckan. Vem gillar inte tidiga söndagmorgnar liksom? Vaknade i och för sig sent för att vara mig, men var uppe länge pga något ryck där jag inte var trött över huvud taget. Så sorterade linneskåpet tills jag blev trött igen. Flera timmar efter att jag vanligtvis somnar. Och dagen idag blir nog lite liknande. Vill sortera fler skåp, ska plugga lite, göra lite jobb, träna med Elin osv. Känns riktigt bra det här. En lugn dag och ändå massa bra saker på gång. 

(null)

(null)

(null)

(null)
Och så god frukost dessutom! Älskar helgfrukost när jag har tid att lägga ner lite energi på det. Idag fick det blir med ananas, blodapelsin, banan och spenat, och så lite chlorella på det. Mums! Nu; laga matlådor!  
balans, drink your greens, frukost, glädje, helg, hälsa, lugn, smoothie, söndag, Örebro,