Just nu består livet av väldigt mycket träning, jobb (som går väldigt bra), häng med vänner och att kramas med sambon (som är mans-sjuk). I måndags hade jag planerat att gå på ett spin distans-pass men så blev det ändrat till ett intervallpass och herrejistanes
vad galet det var. Dock sjukt glad att jag krigade mig igenom det. Så roligt men ändå så jäkla vidrigt. Höll kanske på att kräkas typ tre gånger under passet... och sen gjorde jag ytterligare en prestation i tisdags när jag och elin var till gymmet och
körde marklyft. Och helt plötsligt la jag ett personligt rekord på femmor. Och gjorde det dessutom två gånger. Lite fula repetitioner i och för sig. Men ändå. Är SÅ nöjd. Gjorde nog en väldigt ful, väldigt liten, segerdans bland vikterna sen. Och igår
mosade jag mig igenom ett distanspass (som skulle varit intervaller så de bytte plats...) trots att jag var så slut i benen att de knappt ville trampa. Roligt att få träna pannbenet ibland också.
OCH! Kanske höjdpunkten hittills denna veckan. Kör orientering med eleverna, och då ska det till att jag absolut inte är bra med kartor, så har varit extremt nojig inför momentet. Men så tittade jag på massa kartor och redde ut vad som var vad för mig
själv i några timmar i tisdags, och igår kunde jag sätta upp alla kontroller utan problem och eleverna hittade allihop (eftersom eleverna i princip är bättre på att läsa karta än vad jag är så var jag rädd att jag skulle sätta dem fel) och jag är
så nöjd. Känns som jag övervunnit universums högsta hinder! Har nämligen orientering och redskap som mina svaga punkter som idrottslärare, och att ni har klarat av båda momenten utan problem känns himla bra. Då har jag helt uppenbart strategier för
att hantera det. Och det är så roligt! Märkligt på orienteringen dock att stå helt ensam. Jag som är van att vara omgiven av minst 17 elever samtidigt. Men i det här vackra vårvädret kan man ju inte vara annat än glad över att få spendera massa tid
utomhus, speciellt inte när det är tillsammans med de bästa eleverna någonsin.
Vädret!!!
Och Ehm, ja... vi äter alltid här hemma. Kanske bland det bästa i vår relation (lät så stört) nej men muuuuums! Längtar redan till middagen och har inte ens ätit frukost än. Är så vidrigt hungrig nu när senaste veckorna bestått av såna mängder med träning
också.
Efter personligt rekord-lycklig!
Alltså, kolla kurvan! Den röda zonen är alltså tangerande till maxpuls. Och vi ska ligga på gränsen till den i princip hela passet. Kräkkänslan var nog befogad ändå..
Min utsikt när jag stod och väntade på eleverna. Underbara sol!
distans,
hälsa,
idrottslärare,
intervaller,
jobb,
konditionsträning,
livet,
orientering,
pannben,
personligt rekord,
spinning,
tacksam,
träning,
vår,
Örebro,
Kommentera