Vi har haft en lång men ändå kort helg. I lördags kändes det som att vi hade hur mycket tid som helst och att allt bara flöt på och var alldeles underbart, men sen igår kändes det som att helgen bara hade glidit oss ur händerna. Det är väl en vanlig känsla ändå. Och nu minns jag knappt vad vi gjort. I fredags hade Adam ingen träning (de har sen träning annars) så vi hade en mysig fredagkväll tillsammans för en gångs skull. I lördags for vi runt en massa, tränade, storhandlade och hälsade på ett par kompisar vi inte varit till på länge. Igår satt jag med min uppgift hela dagen. Tror det kan vara ett rätt okej första utkast (är det som ska levereras idag) och det kändes så bra när jag på kvällen hade skrivit de där sju sidorna som jag grämde mig så över samma morgon. Tur jag har Adam som pushar mig hela tiden och ger mig massa tid att göra det jag behöver utan att ge mig dåligt samvete. 
 
Denna veckan kickstartade vi genom att gå till gymmet. Jag löptränade (!) för första gången sen i somras, om det inte var ännu längre sedan. I höstas började jag ju att gå till fysioteraput (stav?) för mina knän och höfter och nu en bit in i mitt och Elins styrkeprogram känns det bra. Framförallt knäna. Ena höften bråkar, men jag tror det är stelhet och belastning så mot den försöker jag vara snäll. Det var ett rätt litet löppass jag fick till, men alltså lyckan över att kunna springa. Så nu är jag (efter en andra frukost) redo att sätta mig med det sista på uppgiften innan jag ska till jobbet och ikväll väntar förseminarium. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Bilder av vardagsrealism. Det blir inte roligare än såhär ibland. Men det var en himla fin helg ändå. Trots lite grådassiga bilder. 
Distansstudier, Glädje, Hälsa, Idrottslärare, Jobb, Livet, Livspussel, Löpning, Måndag, Träning, Vardag, distansstudent, ny vecka, Örebro,
Det känns som att allt jag tänker är att jag har mycket att göra. Igår gick dagen i ett verkligen. Kom inte hem från jobbet förrän vid sju på kvällen. Var en väldigt bra dag och allt rullade på och det klaffade verkligen. Hade seminarium på jobbet för att hinna mellan sista lektionen och eftermiddagens möte, och det är verkligen tur att jag har världens bästa kollegor som ställer upp och gör så att jag kan få sitta ifred och göra mina studier (suttit på jobbet förut). Men är rätt slut nu. Och idag väntar ytterligare fyra timmars seminarium. Ska hinna iväg och träna ikväll också och så hoppas jag hinna vila lite, göra något jag faktiskt vill göra och kramas med Adam. Har börjat få sjuk huvudvärk också och tror min syn har förändrats. Märkligt med tanke på mitt synfel, men så är det väl. Så det måste jag också ta tag i. 

(null)
Lyckan att komma hem igår kväll och kunna känna att jag kunde lägga mig i soffan en stund och läsa något jag själv valt att läsa för mitt egna nöjes skull. Sen att jag tappade fokus efter en kvart och började med annat är ovidkommande... 

(null)

(null)
Byggde en liten seminariumstation på min arbetsplats och var väl allmänt snurrig och stressad efter dagen. Har nog aldrig pratat så fort i hela mitt liv typ. 

(null)
Att jag häromdagen kom hem till rosor och choklad från sambon, med anledningen att han ville. Det gjorde förmodligen hela min vecka och vill aldrig att dessa fina blommor ska dö. Blir så lycklig av att se dem. 
balans, distansstudent, distansstudier, glädje, hälsa, idrottslärare, jobb, plugg, stress, vardag, Örebro,
Det är en sak jag tänker att jag borde bli bättre på. Att vara ärlig om mitt mående. För jag är verkligen en sån som säger "jodå" eller "bra" på allas "hur mår du?"-frågor. Och ibland mår jag ju inte bra. Och visst, det är inte heller till någon hjälp att älta hur trött jag är eller hur ledsen jag är, såklart. Men ibland, som till vänner eller kollegor, kanske det kan löna sig att säga att jag är helt slut, för det förklarar kanske också varför inte säger så mycket som jag brukar eller beter mig avvikande från hur jag i vanliga fall är. 

Och idag är jag trött. Och inte bara trött. Jag är less. Jag är less på att behöva skynda hem varje eftermiddag för att sätta näsan i skolböckerna. Jag är less på att inte hinna laga middag, utan för andra gången i rad den dagen äta ur en matlåda. Jag är less på att inte hinna vila. Jag är less på att inte kunna se en serie, somna en timme tidigare eller ringa en vän. För att jag måste plugga. Och jag vet. Det är mitt val och att få vara färdig kommer vara så värt det sen. Men just nu går jag ofta sönder lite grann. Det är så mycket. Och det måste man också få säga. För det är inte på topp jämt. Och bara för att man gjort ett val eller alltid klarar sig så betyder inte det att det är med lätthet eller glädje. Ibland tar det emot. Och idag är en sån dag. 

Tillbaka till artikeln jag ska läsa! 

(null)

(null)

Uppsala universitet, distansstudent, distansstudier, idrottslärare, jobb, less, livet, plugg, stress, stressad, trött, Örebro,