För så är det väl ändå, att allt som vi älskar ändå verkligen verkligen suger ibland? Och jag tror inte jag riktigt kan acceptera det. För det svider så. Jag tänker att det är lite som när man blir riktigt förbannad på en vän eller partner. Man mår så pissigt på grund av det, men ibland behövs det ju i relationer och ingenting säger att relationen är över för den sakens skull. Även om det känns som världens undergång. 
 
Och så kände jag i tisdags. Träning var så värdelös. Och värdelös är ju helt ord, för det är ju aldrig utan värde, om jag nu ska tänka efter vad ordet faktiskt innebär. Träningen för mig är ju något otroligt värdefullt, och jag gick ju trots allt till gymmet av en anledning, även fast det sedan inte blev ett bra pass. Men utan värde var det verkligen inte. Men just där och då, kändes det så otroligt värdelöst att vara där och försöka. 
 
Sedan är jag väl en mästare på att jämföra mig. Om inte med andra så med mig själv. För förra gången jag gjorde exakt samma pass så gick det riktigt bra. Jag klarade saker jag inte klarat tidigare och kunde verkligen ta i. Det första som hände i tisdags var att jag bomade. Och efter det gick det bara utför. Ingenting kändes bra, gymmet blev fullt, den enda lilla platsen jag behövde av det stora gymmet för att genomföra mitt pass blev upptagen för ett pass som skulle köras och jag kunde inte hantera det. Jag hade inte nog med mental styrka kvar efter dagen för att kunna anpassa mig till den stora förändringen det gällde för mitt pass. Så under passets gång tror jag att jag hann börja gråta tre gånger. På riktigt. Och det gjorde ju inte att värdelöshetskänslan minskade direkt. Jag kände mig så fånig. Vem gråter över träning? Ja, uppenbarligen jag. 
 
Det värsta är nog ändå att jag är klok nog att förstå varför jag kände som jag kände. Jag hade haft en så galet pissig dag på jobbet, alltså en helt fantastiskt pissig dag. Jag blev sen hem på grund av att jag behövde ringa ungefär fem föräldrar på grund av incidenter mellan elever. Jag hade stått upp hela dagen, stressat runt för att hinna med allting, lovat Adam att följa med och träna och knappt hunnit äta lunch. Jag var ett känslomässigt vrak och hade dessutom sovit dåligt natten innan. Det är klart en till motgång kändes tuff. Men istället för att tänka att jag gick dit och gjorde så gott jag kunde så kunde jag inte skaka av mig känslan av att jag lika gärna kunnat stanna hemma, för så värdelöst kändes passet. Men så tänker jag att i slutändan så kommer såna här dagar finnas, och att vi klarar oss igenom dem kommer göra den största skillnaden av de alla. 

(null)

Dålig dag, Idrottslärare, Känslor, Livet, Motivation, Tankar, Träning, Vardag, Örebro,
Märkligt nog vaknade jag helt död idag. Till skillnad från igår när jag vaknade kvart över sex (en söndag) och var pigg som en lärka. Fortsatte vara superpigg till sekunden jag somnade på kvällen dessutom. Men när klockan ringde vid fem imorse ville jag verkligen inte fungera. Ligger i soffan nu och försöker samla lite krafter. Ska få ordning på lite saker och fixa klart fikat till jobbet i eftermiddag, innan jag åker och handlar och drar till jobb. 

Men den här helgen alltså. Jag går nästan av lite så fin den varit. Helt underbart väder till att börja med. Är inte allt för väderstyrd men det är klart det är härligt med sol och värme! I fredags var jag iväg på AW med Elin och några kollegor till henne. Så himla mysigt. Vi satt på en uteservering och drack drinkar i timtals. 

(null)

(null)

(null)

(null)

I lördags var jag och spinnade innan Elin kom och mötte upp för ett styrkepass. For hem och handlade med Adam, såg serie och åt massa mat innan jag cyklade ner på stan med Elin för att äta middag och gå på bio. Så härlig dag. Vi såg Midnight sun och fy vad jag grät. Och inte bara jag. Hela salongen satt och snyftade. Vissa stunder gjorde det fysiskt ont i min kropp av hur fin och sorglig filmen var. Mest bara så hjärtskärande fin. Längtar redan tills jag kan se den igen. 

(null)

(null)

(null)

 I söndags fortsatte allt det härliga med ett tidigt träningspass med Elin (svar ja, vi sitter ihop. Som när Elin beställde mat till oss i lördags och inte ens behövde titta på mig för att veta att hon beställde rätt. Älskar det). Riktigt bra pass dessutom, tyckte vi körde på ordentligt! Har äntligen börjat våga utmana i lite tyngre vikter, har varit rätt feg med det innan även om det såklart känts tungt men har absolut kunnat ge mer. Jag och Adam tvättade, lagade mat, förberedde matlådor och jag bakade till konferensen idag. Dessutom kunde vi äta middag på balkongen vid sjutiden på kvällen och jag hade bara linne på mig. Hur underbart? En långpromenad i solen hann vi med också. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Nej rackarns vilken härlig helg jag haft. Nu ser jag fram emot veckan som kommer. Jobb, träning, plugg och förhoppningsvis en del sambo- och bästishäng! På onsdag ska vi dessutom på konsert med Elins jobb, eleverna sätter upp vårkonsert, ska tydligen vara riktigt bra, så förväntansfull! 
after work, aw, fredag, helg, hälsa, idrottslärare, kärlek, ledig, livet, mat, middag, promenad, sol, träning, vänner, vår, Örebro,
Just nu består livet av väldigt mycket träning, jobb (som går väldigt bra), häng med vänner och att kramas med sambon (som är mans-sjuk). I måndags hade jag planerat att gå på ett spin distans-pass men så blev det ändrat till ett intervallpass och herrejistanes vad galet det var. Dock sjukt glad att jag krigade mig igenom det. Så roligt men ändå så jäkla vidrigt. Höll kanske på att kräkas typ tre gånger under passet... och sen gjorde jag ytterligare en prestation i tisdags när jag och elin var till gymmet och körde marklyft. Och helt plötsligt la jag ett personligt rekord på femmor. Och gjorde det dessutom två gånger. Lite fula repetitioner i och för sig. Men ändå. Är SÅ nöjd. Gjorde nog en väldigt ful, väldigt liten, segerdans bland vikterna sen. Och igår mosade jag mig igenom ett distanspass (som skulle varit intervaller så de bytte plats...) trots att jag var så slut i benen att de knappt ville trampa. Roligt att få träna pannbenet ibland också. 

OCH! Kanske höjdpunkten hittills denna veckan. Kör orientering med eleverna, och då ska det till att jag absolut inte är bra med kartor, så har varit extremt nojig inför momentet. Men så tittade jag på massa kartor och redde ut vad som var vad för mig själv i några timmar i tisdags, och igår kunde jag sätta upp alla kontroller utan problem och eleverna hittade allihop (eftersom eleverna i princip är bättre på att läsa karta än vad jag är så var jag rädd att jag skulle sätta dem fel) och jag är så nöjd. Känns som jag övervunnit universums högsta hinder! Har nämligen orientering och redskap som mina svaga punkter som idrottslärare, och att ni har klarat av båda momenten utan problem känns himla bra. Då har jag helt uppenbart strategier för att hantera det. Och det är så roligt! Märkligt på orienteringen dock att stå helt ensam. Jag som är van att vara omgiven av minst 17 elever samtidigt. Men i det här vackra vårvädret kan man ju inte vara annat än glad över att få spendera massa tid utomhus, speciellt inte när det är tillsammans med de bästa eleverna någonsin. 

(null)
Vädret!!!

(null)

(null)
Och Ehm, ja... vi äter alltid här hemma. Kanske bland det bästa i vår relation (lät så stört) nej men muuuuums! Längtar redan till middagen och har inte ens ätit frukost än. Är så vidrigt hungrig nu när senaste veckorna bestått av såna mängder med träning också. 

(null)

(null)
Efter personligt rekord-lycklig!

(null)
Alltså, kolla kurvan! Den röda zonen är alltså tangerande till maxpuls. Och vi ska ligga på gränsen till den i princip hela passet. Kräkkänslan var nog befogad ändå.. 

(null)

(null)
Min utsikt när jag stod och väntade på eleverna. Underbara sol! 
distans, hälsa, idrottslärare, intervaller, jobb, konditionsträning, livet, orientering, pannben, personligt rekord, spinning, tacksam, träning, vår, Örebro,