Jag har ju haft bättre morgnar om man säger så. Och då var det ändå inget speciellt negativt med den här. Vi skulle stiga upp och gå till gymmet, komma hem, plugga, gå till jobbet osv. Men istället vaknar jag av stressdröm och i princip gråter. Känner mig förkyld. Har så ont i min höft att jag haltar. Det blev en riktig skitmorgon. Men så har jag världens finaste sambo som pussar på mig och säger att det är okej. Att jag kan göra massa annat bra med dagen istället. Han peppar mig kring det som stressar och kramar på mig och säger att om jag känner mig hängig är det bättre att jag bäddar ned mig och stannar hemma än att gå och träna trots smärre förkylningssymptom. Så nu hoppas jag verkligen att det försvinner. 
 
Men det känns så tufft att inte kunna följa planen. Sådant stör mig något kompiöst. Trots att jag lika gärna kan träna imorgon om jag mår bättre. Och alla andra dagar om jag mår bättre. Men det går liksom inte riktigt in. Och idag har jag fullt upp med att existera. Och då känns det ännu tyngre. Jag måste bara lära mig att allt inte är misslyckanden. 

(null)

Å andra sidan har jag haft en underbar helg. Vi har faktiskt vilat en hel del. Bara gjort mysiga saker. Fått lite plugg gjort, storhandlat, städat, hängt med fina vänner, gått på bio med bästis, kramats i soffan, tränat, pratat över timlång frukost, läst böcker osv. Har verkligen försökt tanka så mycket positiv energi jag bara kan. Det värsta är nog ändå att jag blir så trött efteråt. Nu har det varit några veckor (egentligen kanske månader?) som har varit galet intensiva och där jag inte riktigt lärt mig att hantera all denna sysselsättning än. Och äntligen känns det som att jag har det under kontroll. Att jag vet vilka strategier jag ska använda för att hålla näsan mer än precis ovanför vattenytan, kanske så pass bra att jag till och med tillåts simma obehindrat och njuta av det. Men då kommer tröttheten. Smällen efter all press som legat på den senaste tiden kommer som ett förlamande brev på posten. Och därför försöker jag tänka att dagar som idag egentligen är bra. När det får bli snäll-dagar. För det kanske är det som är skillnaden mellan en njutbar simtur och att förtvivlat klaxa i panik för att ens få någon luft där ovanför ytan: att hinna landa emellan, att hinna stanna upp och inte bara köra på. Så kanske det här är något positivt. 
(null)
Det mest magiska ljuset på väg hem från jobbet i fredags! 

(null)
Myskväll hos Elin medan Adam hade träning. Kan väl inte tala för de andra men jag hade en helt fantastisk fredag, bland annat tack vare detta. 
(null)
Vem lyckas ens med detta?? 

(null)

(null)
Bio! Vi såg fifty shades (såklart!). Tyckte den var riktigt bra! Men när till och med jag (och inte bara Elin) blir generad, då jäklar. Men älskar ju verkligen deras historia runt omkring, är ju därför jag tycker serien är så bra. 

(null)

(null)
Perfekt helgsyssla. Ansiktsmask, tvätt och pyjamasbyxor långt in på dagen! 

(null)
Och ännu en perfekt helgsyssla. Nu har jag mat för jag vet inte hur länge. Väldigt skönt att ha det fixat. Förra veckan glömde jag att planera för matlådor och fick skarva med rester här och där. Gick ju hur bra som helst, men det är väldigt skönt att veta att det bara är ordnat. 

(null)

Acceptans, Balans, Energi, Helg, Kärlek, Livet, Positiv, Trött, Vardag, Vila, stress,
Just nu är jag, tyvärr, på ett mantra om att det snart är lov. Igår trodde jag att jag halvt skulle avlida av trötthet och matthetskänslor när jag kom hem från jobbet. Spenderade en kvart innan jag skulle möta Elin för att gå till gymmet med att sitta och stirra ut i luften. Hade noll energi verkligen. Träningen gick trots det väldigt bra, kändes verkligen jättebra eftersom detta var vårt sista pass tillsammans detta året (gråter). Känns hemskt tråkigt att dels inte ses förrän nästa år (förutom på torsdag) men också att mycket träning faller bort nu under lovet. 

Idag ska jag fokusera på att överleva. Skulle behöva plugga och ska verkligen försöka få det gjort. Skulle ha pluggat även igår men då fastnade jag i soffan och glömde hur man flyttar sig därifrån tills Adam kom hem och kramade mig en stund. Det behövdes. Innan jag somnade som en stock och ändå vaknar helt utan energi. Behöver lovet så mycket just nu men har ändå så mycket att göra då att jag just nu känner att jag lika gärna hade kunnat jobba. 

(null)

balans, december, distansstudent, idrottslärare, jobb, jul, jullov, kämpigt, ledsen, lov, längtar, plugg, trött, vila, Örebro,
Idag har livet bara känts sådär katastrof som det kan göra ibland, eller iallafall så kan mitt göra det. Det värsta, eller mest irriterande, är väl egentligen att det inte finns något som är fel. Och ändå känns allt bara kasst. Men trots att jag kom hem från jobbet och kastade mig i Adams famn och grät så tror jag att det måste få vara så ibland. Iallafall för mig. I mitt liv.
 
För jag orkar inte vara glad jämt. Och trots att jag vakande tacksam, lycklig och utvilad imorse så kände jag mig så dränerad. Jag var helt tom. Och att då ha världens bästa lärarjobb dit jag behöver gå och prestera ganska hårt inför mina små minimänniskor till elever kan vara kämpigt. Och inte för att mitt jobb på något vis är jobbigare eller mer speciellt än något annat jobb, utan bara för att jag har visionen att på något vis forma eller lämna ett avtryck hos mina elever som inte innebär att jag tappar tålamodet eller är oengagerad. Men de dagar då jag har fullt upp att inte tappa tålamodet med mig själv är det extremt svårt att hålla ihop grupperna. Och det gör mig så ledsen. Men det får vara så. Ibland tror jag att man, jag, måste lägga ambitionen åt sidan för att hinna vara lite snäll mot sig själv. 
 
Som att jag idag gick på ett spinningpass. Som jag längtat efter sedan i måndags. Och jag kände bara att jag ville kräkas, inte bara bildligt utan verkligen bokstavligen. Jag var yr, trött, inget tryck i benen, och mjölksyran sprutade i hela kroppen trots att jag sänkte motstånd och tempo flera gånger där det inte var tänkt att jag skulle sänka någotdera. Och jag blir så beskriven. Och så förbannad. Och så hård mot mig själv. Att här kommer jag hem och gråter efter en bra dag på jobbet pga att jag är lite trött? Och sen går jag dessutom och tränar något jag älskar och vill bara trilla av cykeln och återigen gråta? Vad är det för fasoner? Men så tänker jag att jag kanske behöver släppa det. Och att jag idag behöver paketera in mig själv och min rappliga lilla själ i bomull och bara få ligga tryggt i min lilla kokong och vänta tills stormvindarna i mig har mojnat. För den här gången. För att ibland är det så. Iallafall för mig. 
Dålig dag, Gamla Örebro, Glädje, Idrottslärare, Kärlek, Ledsen, Livet, Snäll, Spinning, Träning, Trött, Vardag, försiktig, vinter,