Idag är väl ungefär universums kaosigsate dag. Och det kan ha varit universums överdrift. Men på riktigt. Jag började min morgon med att övertänka ungefär tio miljoner saker. Eller egentligen så började morgonen med att jag vaknade trött och ledsen. Försökte verkligen bli glad men det gick sådär. Och fine, jag tror helt klart på allting om att inställning gör livet lättare osv osv osv. Absolut. Den tanken får mig att överleva ungefär 80% av mina dåliga dagar. Men helt ärligt, ibland känns det bara så galet pissigt (förlåt språket). Så då åker jag inte ens försöka låtsas att det är en bra dag. Men för att få något gjort, så började jag städa, då jag med största sannolikhet inte hinner det imorgon innan vi ska åka iväg. Ni tror inte dammsugare går sönder?? Fick försöka moppa rent sovrummet som jag inte hann dammsuga alls. Och här någonstans bröt jag ihop. För jag försöker verkligen hålla ihop det. Jag försöker så hårt att hålla ihop mitt liv, vara glad, hinna med allting, vara tacksam för allt jag har och allt jag får göra. Men ibland funkar inte ens de hårdaste insatser för att få detta att funka. Så där satt jag på golvet och grät och smsade min pojkvän. Som sitter på föreläsningar och seminarium hela dagen och absolut inte kan göra något åt saken såklart. Jag har återigen gjort ett försök att samla mig. Lägenheten är städad, jag har fått i mig mellis/lunch (kan inte bestämma mig för vilket det faktiskt var än), har målat om naglar och börjat plugga (även fast jag missuppfattade rubriken helt och började skriva om fel sak, men kunde bara klippa in det under en annan rubrik så helt förgäves var det inte), så nu ska jag ta tag i att hitta information som är rätt till rubriken. Och sen håller jag en tumme för att lyckas hålla ihop det resten av dagen, skulle verkligen behöva det... 



Distansstudier, Dålig dag, Idrottslärare, Ledsen, Nagellack, Student, Torsdag, Uppsala Universitet, distansstudent, Örebro,
Jag började precis känna mig pigg igen strax innan vi åkte iväg till helgen. Det var liksom glatt inuti i mig igen. Men så kom kraschen. Jag blev SÅ sjuk, har massa jobb och massa plugg med deadlines på torsdag. Alltså. Jag vill bara få lägga mig ner och hosta lugnorna ur mig ifred. Men istället åker jag till jobbet hes och kraxig med begynnande feber och hoppas på att det ska bli bra. Tappade i princip rösten helt och hållet till min sista lektion och jag tror barnen kände av att jag inte kunde göra något (svårt när man inte ens kan ge ordentliga instruktioner på grund av att allt över viskningar är en kamp), för självfallet var det strul, fusk och bråk. Idag av alla dagar. Och sen kommer jag hem och måste plugga. Hann inte städa i helgen så sitter i ett kaos av dammråttor dessutom. Det är inte särskilt stökigt, men jag har noll energi och framförallt noll tid till att börja damma, dammsuga och moppa nu, så det får vara tills jag kan igen. 
 
Och mitt i allt detta är det väldigt jobbigt att ha en sambo som är borta väldigt mycket. Min är på träning fyra kvällar i veckan, varje gång är han hemma tidigast klockan 21 om jag har tur, och han är lätt borta tre timmar i stöten. Och sedan är det matcher på helgerna som ofta tar upp minst en hel dag. Jag vet att jag valt det, men det gör också att jag inte kan falla. För faller jag faller allt runt omkring oss. För just nu har han massor som stressar i skolan, han har precis blivit frisk från massa sjuklighet och han har en baskersatsning där han behöver vara. Han kan inte smsa sin tränare och säga att hans flickvän är sjuk och behöver sällskap och någon som lagar middag åt henne. Utan den flickvännen måste se till att middagen är klar tills han kommer hem vid 17 för att ens få en chans att äta tillsammans innan han drar på träning. Som sagt, jag är fullt medveten om att det är mitt val, men det behöver inte betyda att det är kul jämt. 
 
Men det värsta? Det värsta är ändå att jag blir sån här. Jag blir trött. Tråkig. Jag blir en gnällig och hängig vän och flickvän. Ibland känns det som att alla ord jag yttrar är klagomål och allting annat är min hjärna för snorig eller kaosig för att minnas. Ibland känner jag mig malplacerad i sociala situationer för att min hjärna inte hinner hänga med, den hinner inte tänka. Så förlåt alla mina älskade fina nära människor för att jag just nu suger att ha omkring sig. Jag är hemskt ledsen och det är det sista jag vill. 
 
Så därför ska jag nu sticka ner min snoriga näsa och hesa röst i studierna igen. 
Distansstudier, Idrottslärare, Ledsen, Längtan, Trött, Uppsala Universitet, förkylning, klagan, snorig, stress, Örebro,

Jag är fortfarande trött. Så olidligt trött. Och på något obehagligt vis lite konstant ledsen. Jag är inte helt orkeslös, men är inte direkt glad heller. Jag är helt enkelt inte mig själv. Jag orkar inte ge allt till eleverna, men samtidigt kommer jag på fler och fler idéer. Jag orkar inte prata med människor i den utsträckning jag brukar (och då pratar jag extremt mycket). Jag orkar inte låtsas att jag är glad, så jag ser nog mest väldigt mycket resting bitch face ut. Jag orkar knappt ta tag i saker. Men samtidigt blir det totalt och fullständigt kaos i mig om det inte är ordning på saker. Jag får panik för minsta lilla glas som står framme här hemma. Jag blir irriterad över ljud. Ljuset är för starkt. Jag kan inte tänka. Orkar inte vara kreativ. I måndags skulle jag försöka konstruera en hinderbana till den enda klassen jag har på måndagar (som fullkomligen älskar hinderbanor) och kom inte på något alls. Jag var helt blank. Jag orkar inte ta tag i mina skoluppgifter och när jag inte orkar ta tag i dem på grund av att jag är stressad över den mängd saker jag har att göra så blir jag ännu mer stressad av att jag inte gör det. Jag antar att jag bara behöver strukturera upp mitt liv så är allt nog bra sen. Men jag har så mycket struktur jag kan uppbåda med den här tröttheten, och det verkar inte duga. Får hitta sätt att bli lite extra glad av, förutom typ Adam, Elin och godis (även om de är absolut de bästa sätten). 

Eller så är det kanske bara höst? Men jag som älskar hösten. Så det vill jag inte tro. 

Acceptans, Erkännande, Jobb, Jobbigt, Kämpigt, Känslor, Ledsen, Livet, Nere, Orkeslös, Period, Studier, Trött, Trötthet, Vilja,