Felicia Särnö

Jag har ju haft bättre morgnar om man säger så. Och då var det ändå inget speciellt negativt med den här. Vi skulle stiga upp och gå till gymmet, komma hem, plugga, gå till jobbet osv. Men istället vaknar jag av stressdröm och i princip gråter. Känner mig förkyld. Har så ont i min höft att jag haltar. Det blev en riktig skitmorgon. Men så har jag världens finaste sambo som pussar på mig och säger att det är okej. Att jag kan göra massa annat bra med dagen istället. Han peppar mig kring det som stressar och kramar på mig och säger att om jag känner mig hängig är det bättre att jag bäddar ned mig och stannar hemma än att gå och träna trots smärre förkylningssymptom. Så nu hoppas jag verkligen att det försvinner. 

 

Men det känns så tufft att inte kunna följa planen. Sådant stör mig något kompiöst. Trots att jag lika gärna kan träna imorgon om jag mår bättre. Och alla andra dagar om jag mår bättre. Men det går liksom inte riktigt in. Och idag har jag fullt upp med att existera. Och då känns det ännu tyngre. Jag måste bara lära mig att allt inte är misslyckanden. 

Å andra sidan har jag haft en underbar helg. Vi har faktiskt vilat en hel del. Bara gjort mysiga saker. Fått lite plugg gjort, storhandlat, städat, hängt med fina vänner, gått på bio med bästis, kramats i soffan, tränat, pratat över timlång frukost, läst böcker osv. Har verkligen försökt tanka så mycket positiv energi jag bara kan. Det värsta är nog ändå att jag blir så trött efteråt. Nu har det varit några veckor (egentligen kanske månader?) som har varit galet intensiva och där jag inte riktigt lärt mig att hantera all denna sysselsättning än. Och äntligen känns det som att jag har det under kontroll. Att jag vet vilka strategier jag ska använda för att hålla näsan mer än precis ovanför vattenytan, kanske så pass bra att jag till och med tillåts simma obehindrat och njuta av det. Men då kommer tröttheten. Smällen efter all press som legat på den senaste tiden kommer som ett förlamande brev på posten. Och därför försöker jag tänka att dagar som idag egentligen är bra. När det får bli snäll-dagar. För det kanske är det som är skillnaden mellan en njutbar simtur och att förtvivlat klaxa i panik för att ens få någon luft där ovanför ytan: att hinna landa emellan, att hinna stanna upp och inte bara köra på. Så kanske det här är något positivt. 

Det mest magiska ljuset på väg hem från jobbet i fredags! 

Myskväll hos Elin medan Adam hade träning. Kan väl inte tala för de andra men jag hade en helt fantastisk fredag, bland annat tack vare detta. 

Vem lyckas ens med detta?? 

Bio! Vi såg fifty shades (såklart!). Tyckte den var riktigt bra! Men när till och med jag (och inte bara Elin) blir generad, då jäklar. Men älskar ju verkligen deras historia runt omkring, är ju därför jag tycker serien är så bra. 

Perfekt helgsyssla. Ansiktsmask, tvätt och pyjamasbyxor långt in på dagen! 

Och ännu en perfekt helgsyssla. Nu har jag mat för jag vet inte hur länge. Väldigt skönt att ha det fixat. Förra veckan glömde jag att planera för matlådor och fick skarva med rester här och där. Gick ju hur bra som helst, men det är väldigt skönt att veta att det bara är ordnat.