Den här känslan har suttit i sedan jag var liten. Men blir nog bara värre tror jag. Julen (hela december egentligen) är helt klart en av mina favorittider på året. Och i år har det varit en intensiv julledighet. Vi har varit på resande fot i nästan två veckor för att fira dubbla jular, umgås med alla föräldrar och syskon, hinna till Sälen och fira nyår och igår kom vi hem. Och imorgon åker vi bort igen (jag bara i ett dygn, Adam i tre veckor) för att lämna Adam på flygplatsen där han far till England för sitt masterprojekt. 

Jag tror mycket är extra jobbigt med årets Holiday Blues. Jag har inte riktigt njutit av att vara bortrest och ledig då jag har tenta om prick en vecka idag och känner i allmänhet att jg ligger väldigt efter i mitt plugg. Adam fyller år idag och presenterna jag beställt har inte hunnit komma. Adam åker till England och är inte hemma på flera veckor. Jag har totalt hittills varit hemma i 2,5 dagar detta jullov. Vi har inte fått sova i vår egen säng utan pendlat mellan olika madrasser på golv hos våra familjer och en säng vi inte är vana vid i Sälen. Dessutom har det känts extra tungt att säga hejdå till alla. Det var jobbigt att åka ifrån Elin och Fredrik här hemma. Det var jobbigt att åka ifrån Falun med alla Adams syskon, syskonbarn och föräldrar. Det var jobbigt att åka ifrån min farmor och farfar efter julen där. Det var jobbigt att vinka hejdå till Fredrik och Ida som hängde med oss i Sälen större delen av veckan (som vi träffar alldeles för sällan och saknar väldigt mycket mellan gångerna). Det var jobbigt att krama familjen hejdå när vi åkte till alla våra olika städer igår efter fjällen. Har jag på äldre dar börjat ömma för familjerelationer mer? Jag längtar ofta hem efter att ha varit borta länge, vilket jag givetsvis gjorde även denna gång, men det var jobbigare att lämna allt den här gången. Som att varje gång man ses blir mer och mer värdefull. 

När jag var lite bestod mina holiday blues av att jag var så obeskrivbart rädd om mina julklappar. Som att julen försvann om jag lekte för mycket med dem eller var oförsiktig mot dem. Jag kunde möblera om med dem i en evighet och ville hellre sköta dem väl än att leka och undersöka det roliga i dem. Lite samma är det nu i vuxen ålder. Men ändå inte. Det känns jobbigt att packa upp allt ur sina lådor, jag vill, precis som när jag var barn, behålla allt i orört skick för att behålla känslan när jag fick dem. Men jag kan inte leva i kaoset det skapar i lilla lägenheten. Jag vill ta bort julen och få in allt det ljusa som jag förknippar med nytt år. Jag vill se fram emot allt det fina vi vet ska komma under 2018. Men ändå vill jag inte släppa taget om det fina som varit hela 2017, och det otroligt kärleksfulla avslutet året fick. Men kanske att jag måste inse att jag inte behöver lämna något bakom mig för att kliva in i något nytt. Kanske att jag kan ta med mig alla de fina känslorna och minnena in i det nya och lägga till allt fina som komma skall. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Därför har vi en mysig morgon med födelsedagsfrukost för Adam, jag tvättar och provar både nya och gamla favoritprodukter och njuter in i det sista av det här jullovet. 
2018, LCC, december, holiday blues, hudvård, idrottslärare, jul, jullov, känslor, morgon, separationsångest, tankar, urban gloss, ärlig,

Kommentera

Publiceras ej