Jag ligger, som sagt, hemma sjuk idag. Och det gör mig galen. För det här med att vila är kanske inte riktigt min grej. Det har jag länge vetat. Och jag har länge försökt förändra det. Jag vill konstant vara i rörelse, att det ska hända saker och gärna att jag på något vis ska producera eller prestera något. Och det tar liksom stopp.
Idag har jag brottats minst lika mycket med mitt dåliga samvete som med min feber. Jag vill inte vara hemma från jobbet. Jag vill orka diska, laga mat, vara en glad sambo och flickvän. Jag vill kunna träna. Jag vill orka vara en bra vän som finns där, stöttar, är rolig, pratglad och allert. Jag vill få saker gjorda, planera saker, ordna saker, göra saker. Men är helt låst till att jag borde bli frisk.
Och idag har jag haft turen att jag haft en ledig sambo som fullkomligen tagit uppgifter ur mina händer och tvingat ned mig i soffan. Det är knappt att jag fått hämtat vatten själv. Och jag uppskattar det så otroligt mycket. Samtidigt som det stressar mig minst lika otroligt mycket. Jag vill ju kunna själv. Det är till och med otroligt viktigt för mig att kunna själv. Så jag försöker göra saker på den nivån jag kan göra saker. Men det är svårt att hitta den nivån. Och framförallt är det svårt att hitta den nivån utan att det går över styr och jag kollapsar i soffan med stigande feber igen.
Framförallt kanske det handlar om att jag gillar att vara still, vila och göra lugna saker när jag själv har valt det. Men när jag har varit inställd på att producera saker, vara med och aktiv, och så blir det inte så, då blir det svårt att ställa om hjärnan så att den följer med på att vi nu måste vila...
Hit längtar jag idag! Till gymmet och träningen. Men nu ska jag bli frisk först!
Kommentera